w0nderland

Den här skrev jag för ca 3 månader sen, precis när jag kom till Vårnäs




Dom här två skrev jag för lite mer än en månad sen, det var innan jag kom hem

När mörker faller över dalen
det är då dimman kommer & slukar en
Men när ljuset tar över dalen
det är då man kryper ut ur dimman & ser skönheten
Hoppet, tron & kärleken växer
Det är grönskan som bringer harmoni
Det är melodin mellan grenar & kvistar som bringer lugn
Kom ut ur dimman & möt allt det sköna som blomstrar
Bekämpa odjuret i dig & släpp ut dina vackra vingar
det är då vi inser att vi lever, det är då vi känner, ser & hör
Det är då Jag har hittat hem

Vi sliter, vi drar & vi slåss
inom oss är det krig & blodet tar aldrig slut
Ärren värker & vi förvinar bort
Vi försvinner längre & längre bort från verkligheten
Vi hamnar mitt i Paradisets krig
Vi försöker landa på jorden men det ända vi ser är förvridna ansikten
Det ända vi känner är smärta & ondska
Det ända vi hör är helvetets plågsamma skrik
Vi vill inte dit men till slut så kommer vi inte undan
Smärtan blir vår död eller vår räddning



För mig är det viktigt & se skillnaden, & skilladen är stor på bara ett par månader utan droger & det gör mig starkare.... När jag läser dom gammla jag skrev för länge sen så får jag så otroligt starka känslor av att jag aldrig vill tillbaka dit!...

ett totalt mörker, det är trasigt
det är tragiskt
jag fick hjälp & kom ut ur det oändliga & bit för bit så blir jag lite mindre trasig
rädslan försvinner inte & tomheten finns kvar men nåt är inte som det var förr
det som var förr & det som är idag... DET är vackert
alla tomma ord har fått en mening
& den sanna naturen börjar visa sig